Delmål 2 + kasuistik · Lektion 5
Nu till din vardag: vuxna gränsfall, substansbruk nästan alltid med, frågan oftast autism vs emotionellt instabilt personlighetssyndrom (EIPS). Materialet är rått och tolkas inte åt dig – fynden ligger inbäddade i brus, motsägelser och självtolkning. Din uppgift är inte att diagnostisera personen, utan att hålla autism-frågan i centrum: bär läsningen när substans och PD räknats bort – och räcker det som finns?
Så här: läs fallet, skriv ditt resonemang innan du tittar på alternativen, välj sedan verdikt och fäll upp facit. Väg: trajektoria (livslångt/tidigt?), social svårighets kvalitet (begriper inte vs rädsla/impuls), RRB/sameness/sensorik (autism-specifikt), och vad substansen kan förklara.
Två fällor samtidigt. Stanna inte vid den färdiga etiketten ("EIPS + alkohol, klart"), och köp inte heller självdiagnosen rakt av. Autism-frågan avgörs av livslång, specifik kvalitet – inte av aktuell ytbild.
Kvinna, 31 år, remitterad från beroendevården: alkohol sedan 20-årsåldern, självskador i perioder, "stormiga relationer" – personalen undrar emotionellt instabil personlighet. Hon själv: "jag har alltid sagt fel saker, redan i lågstadiet fattade jag inte varför andra blev sura." Tar saker bokstavligt; blir "helt slut" av oannonserade schemaändringar – så har det varit sedan hon var liten, långt före spriten. Samlade som barn på busstidtabeller, kan fortfarande rabbla dem. Få vänner någonsin; relationer tar slut för att hon "missar något alla andra tycks veta", inte i bråk. Tål inte vissa tyger och ljud. Mamma minns att hon inte pekade och visade som lillasystern, lekte mest bredvid.
Fällan är den färdiga remissetiketten (instabilitet + självskada + alkohol → EIPS). Under den ligger det som EIPS och alkohol inte förklarar: livslångt (före spriten), social svårighet av kognitiv kvalitet ("missar något alla vet" = begriper inte reglerna, ej övergivanderädsla), livslångt specifikt B-mönster (tidtabeller, sameness med kollaps vid förändring, sensoriskt), och utvecklingskorroborering från mamma (inget visande/pekande, parallellek = svag tidig ömsesidighet, kriterium C). "Instabiliteten" är nedströms av autistisk överbelastning + senare alkohol. A (kvalitet) + B (RRB/sameness/sensorik) + C (tidig) bär – och triggern för utbrotten är förändring, inte kränkning.
Komplettera ändå: strukturerad utvecklingsanamnes, funktion vid relativ nykterhet, EIPS som samsjuklighet (både–och är vanligt) snarare än antingen–eller.
Man, 27 år, söker själv: "jag är rätt säker på att jag har autism, känner igen allt." Polydrog sedan 18. Beskriver att han drar sig undan, känner sig tom, "läser inte folk längre", blir lätt överväldigad. På fråga om barndomen: hade kompisar, spelade i lag, "helt vanlig" fram till högstadiet då föräldrarna skildes stökigt och han började röka tungt. Inga särskilda intressen eller rutiner som barn – "tvärtom rörig". "Sensoriskt känslig" mest när han är bakfull. Relationer tar slut i svartsjuka och bråk; rädd att bli lämnad.
Den aktuella bilden uppfyller flera ytkriterier, och självidentifikationen lockar att bekräfta. Men autism-frågan faller på trajektorian: normal tidig utveckling, ömsesidig barndom med kompisar och lagspel (ingen tidig signal → kriterium C ej uppfyllt), debut sammanfaller med skilsmässa/trauma + droger. Tillbakadragenhet och "läser inte folk" följer bruk/depression; inga livslånga RRB/sameness; "sensoriskt" bara i abstinens; relationsmönstret är övergivanderädsla/svartsjuka (affektivt, ej autistisk-kognitivt). Kriterium E-logik: bilden förklaras bättre av substans + trauma + möjliga EIPS-drag. Att fälla autism här vore överdiagnostik på självidentifikation.
Komplettera: utvecklingsanamnes från förälder, kartlägg debut mot drog-/traumahistorik, omvärdera efter en nyktrare period.
Man, 44 år, tung alkohol sedan cirka 20. Sambon: "han har alltid varit udda, stel, inga nära vänner, helt fast i sina rutiner och ett par smala specialintressen." Han själv är vag om barndomen, beskriver sig som "ensamvarg, trivs så". Föräldrarna avlidna, inga andra uppgiftslämnare, inga gamla journaler. Vissa autism-färgade drag tycks finnas (livslång social distans?, rutiner, smala intressen) – men rutin-rigiditeten och tillbakadragenheten har också byggts kring trettio år av drickande. Funktionen klart nedsatt, men hur mycket är alkohol? Han har inte varit nykter någon längre period i vuxen ålder.
Det finns äkta autism-färgade drag (möjlig livslång A1-distans, B-rutiner och smala intressen) – men det avgörande saknas: ingen tidig korroborering går att få (föräldrar avlidna, vag självbild, inga journaler → kriterium C kan inte etableras), och trettio års tungt drickande konfunderar både rigiditet, tillbakadragenhet och funktionsnedsättning. Ingen nykter baslinje finns. Att forcera ett ja vore att bygga på sand; att forcera ett nej missar en möjligen missad autism. Det kalibrerade svaret är att namnge gråzonen och vad som skulle tippa den.
Vad skulle avgöra: uppgiftslämnare/skolbetyg/BVC-journal, strukturerad utvecklingsanamnes, bedömning efter en längre nyktrare period, kollateral på om rutiner/intressen har autistisk kvalitet eller är ett alkohol-organiserat liv.
Facit = modellens bedömning, inte etablerad sanning. Hittar du en svaghet i ett facit – säg till, det är poängen. Samsjuklighet är regel: "både–och" är ofta rätt svar.
När några kriterier är uppfyllda men inte alla, väger tyngst i fallande ordning:
Kriterieräkning < gestalt. Substansen är genomgående störare – bedöm mot tid före bruk / nyktrare period. Hela diskriminator-tabellen (autism vs EIPS/ADHD/substans) finns i referensbladet Är det autism?
Repetera differentialresonemanget i Lord et al., Lancet Seminar 2018 – särskilt hur tidig debut och livslång kvalitet skiljer autism från tillstånd med senare eller förvärvad social svårighet.
Lektionen står på egna ben. Vill du ha fler vuxenfall, en specifik differential (autism vs ADHD, substansens maskering), eller stresstesta ett facit? Ställ följdfrågor till agenten.